Vi har ju Prillan hos oss nu ett tag, ett jättebra verktyg för att komma ut.Har också idag gått en runda på 45-50 min. Jätte skönt för oss båda, jag behöver verkligen röra på mig.
Igår la jag in bilderna från cd skivan som Ola fixat till. Det är samma bilder som vi såg på vid kaffet efter begravningen. Ola beskrev för mig hur jobbigt han tyckte det var att göra bildspelet. Och nu förstår jag honom,
för fy va jobbigt det var att se alla bilderna igen,jag tittade en stund sen klarade jag inte mer.
Det är så svårt att förstå att nu är det bara minnen kvar,det skulle inte bli så här.
Alla gånger jag tänkte ringa henne och i samma stund ringer hon. Vi hade ett sjätte sinne ihop på något vis, detta hände gång på gång , det var lite kusligt fast på samma sätt helt naturligt.
Nu händer ju inte detta mer fast jag har inte riktigt slutat tänka så,jag väntar att hon ska ringa , fan så tomt det är utan min /vår Liza.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår att det är jobbigt och bildspelet var så vackert....i mina tankar just nu är den soliga dag då Liza och Ola blev äkta makar...
SvaraRaderaTittar ofta på de korten som ligger i min dator...har några gamla jag fick av Liza i ett tidigt skede av vår vänskap